Åländsk körsång och sångfesterna

Foto: Frida Lönnroos. Billedet er taget ved Sangfesten i 2022 i Helsingfors

Åländsk körsång och sångfesterna

Af Jan Ole Lönnblad

Det finns inte mycket dokumentation om åländsk kör- och annan sångverksamhet före slutet av 1800-talet, men känt är att det fanns små bygdekörer. År 1891 ordnades den första stora finlandssvenska sångfesten i Ekenäs i sydvästra Finland. Det är inte känt om och hur många åländska körer deltog, men man kan anta att det fanns ett visst åländskt deltagande.

Sångfesterna
Tanken med sångfesterna har varit att väcka intresset för sång och musik i landet. Men från början var de också tänkta som finlandssvenska språkmanifestationer, och kanske något av detta lever kvar ännu i modernare tiders sångfester. Genom sångfesten ville man ena det svenska i Finland. Det var även i dessa tider som begreppet ”finlandssvensk” uppstod som en motreaktion mot den tidens starka fennomanska strömningar i samhället. Fennomani var en nationell rörelse, som intresserade sig för det finska språket, och som efter ca 1850 kom att förknippas med förfinskningssträvandena i Finland.

De yttre ramarna, med en sångfest under ett veckoslut, kom till Finland via Baltikum. Den första allmänna estniska sångfesten hålls i Dorpat 1869 och hör till de viktigaste impulsgivarna för sångfesterna också i Finland.

I Finland var de finskspråkiga först med att ordna en sångfest enligt estnisk modell. Denna sångfest ordnades i Jyväskylä 1884. Målet var att sångfesterna skulle bli tvåspråkiga, men så blev det ändå inte i praktiken. Men år 1890 väcktes det inom den finlandssvenska organisationen Svenska Folkskolans Vänner ett förslag att föreningen på motsvarande sätt som på finskspråkigt område skulle börja ordna regelbundet återkommande musikfester för att ”…på landsbygden väcka och höja intresset för sång och musik”.

De svenskspråkiga sångfesterna är ännu en levande institution ordnas vart femte år med tusentals medverkande korister och musiker från alla delar av det svenskspråkiga Finland. Mottagande orterna varierar från en fest till nästa. År 2026 ordnades den senaste sångfesten, den här gången i Helsingfors. Den intresserade kan se hur festprogrammen är uppbyggda på https://2026.sangfesten.fi/start/

Sångfesterna i Åland
De finlandssvenska sångfesterna har senare kommit att spela en viktig roll för åländsk körverksamhet. Utöver upprätthållande av de gemensamma svenska sångtraditionerna har de betydelse för svenskspråkig sammanhållning i Finland. Åland ordnade också några av de tidiga stora sångfesterna. Det skedde i Mariehamn 1908, 1914 och 1922. Senare tiders finlandssvenska sångfester som arrangerats på Åland var 1966 och 1996. Dessa sångfester samlade flera tusen deltagare och åhörare. Förutom körmusiken hade också spelmansmusiken en given plats i programmen.

Foto: Sangfest i Mariehamn på Åland i 1996.

Organisering via Ålands sång- och musikerförbund
Efter de stora sångfesterna i Mariehamn i början av förra seklet uppstod diskussioner om behovet av ett samlande ”paraply” för det åländska musiklivet, och Ålands sång- och musikförbund grundades 1926. Inledningsvis hade förbundet 13 medlemskörer och ett par stråkensembler. Antalet körer fluktuerade under 1900-talet, men verkar inte ha överstigit 15 under någon längre tid.

Grundandet av Ålands sång och musikförbund förde med sig nyheter såsom anlitande av Reselärare/instruktörer, vars uppgift var att besöka medlemskörerna för att drilla och utbilda i körsång under 1930-1960-talen. Den här verksamheten ansågs viktig för körernas musikaliska utveckling, men verksamheten drabbades emellanåt av praktiska och ekonomiska problem och fungerade kanske inte helt och hållet på kontinuerlig basis.

Förbundet ordnade dirigentutbildningar internt på Åland, men enskilda ålänningar deltog även i Finlands Svenska sång- och musikförbunds kurser.

Förutom de stora finlandssvenska körmönstringarna – som Åland arrangerade även 1966 och 1996 – har Ålands sång- och musikförbund regelbundet ordnat egna lokala sångfester för de åländska körerna. Dessutom gav körerna naturligtvis även egna separata konserter, ibland i samarbete med gästande körer från Finland och Sverige. Körerna brukar ofta också bidra med programpunkter i samband med olika evenemang och fester.

Repertoaren startade med visor
Repertoaren bestod länge huvudsakligen av den finlandssvenska visskatten med en eller annan utblick till Sveriges populärmusik. Föreningen Brages publikationer av folkvisor har utgjort en viktig källa för körernas repertoarer (https://www.brage.fi/sve/brage/om/publikationer/article-164008-74077-utgivningar-for-kor). Här ingår även arrangemang av åländska visor samt nyare körsånger i ganska traditionell stil av åländska kompositörer, bland dem professor Otto Andersson, som hade en stor påverkan på det tidigare musiklivet på Åland.

Förutom nämnda visskatt har även populära rikssvenska kompositörer (till exempel Evert Taube) haft en andel i körernas repertoar, liksom flera finländska och nordiska kompositörers verk såsom Sibelius och Grieg med flera. Sammantaget kan dock sägas att åländsk körrepertoar var ganska statisk fram till slutet av 1970-/början av 1980-talen.

Stora körverk
Från 1980-talet har den traditionella körrepertoaren fått stå tillbaka för en annan repertoar, till exempel stora klassiska verk och nyare musik som musikaler. Oratoriekören på Åland vidgade körrepertoaren genom satsningar på stora körverk. Oratoriekören grundades av kantorn, director musices Kaj-Gustav Sandholm 1978. Det första verket som framfördes var Georg Friedrich Händels oratorium Messias för kör, orkester och solister. Bland andra verk som kören har tagit sig kan nämnas Vivaldis Gloria, Faurés Requiem och Haydns Skapelsen. Oratoriekören har också framfört nya verk av åländska kompositörer, däribland Jack Mattsson och Lars Karlsson.

Musikaler
Idag är det stora sceniska musikverk som musikaler som får uppmärksamhet. Satsningarna görs på projektbasis och koristerna är inte nödvändigtvis knutna till någon särskild sångförening utan anlitas från olika håll för en begränsad tid.

Även några mindre ensembler bestående av erfarna körsångare har bidragit till att förnya stämsången under senare tid. Traditionella körvisor står ofta tillbaka i konsertprogrammen till förmån för pop, shanties, barber shop och gospel.

Det finns knappast något specifikt åländskt särdrag inom körsången. Den åländska amatörkörverksamheten följer i stort utvecklingen väster och öster om Åland. Men kanske den traditionella visan väntar på en renässans i nya harmonisk dräkt småningom.

Källor
Ekström, E., Halling, H. & Liewendahl, I. (1977). Ålands sång- och musikförbund, Historik 1926-1976. Mariehamn, Ålands Tidnings-Tryckeri Ab.

Finlands Svenska Sång och Musikförbund, https://2026.sangfesten.fi/start/om/historia/, läst 9. juli 2026

Lönnblad, J.L. (2026). Intervju med Kaj-Gustav Sandholm, förbundsdirigent för Ålands sång- och musikförbund åren 1975-1985 och 1986-1996. Inte publicerad.

Om författaren
Jan-Ole Lönnblad er fil.mag med huvudämne i musikvetenskap. Pensionerad kulturchef.